Jag vill leva min berättelse

En spännande man sa en gång i ett samtal vi hade att han vill leva sin berättelse. De orden – leva min berättelse – har stannat kvar i mig. Det slår an en skön klang i mitt hjärta.

Varje människa är en berättelse. Var och en bär på ett öde värd att berätta. Ändå lever många av oss livet som om vi vore stängda böcker. Vi står där i bokhyllan med sida upp och sida ner av  händelser, upplevelser, förnimmelser, drömmar och visdom. Olästa.

Tänk om vi lever våra liv så att inte ens vi själva känner att boken om oss är värd att läsa. Ohända händelser, olevda upplevelser, försvunna förnimmelser, ofödda drömmar och vissnad visdom. Det är sorgligt med böcker som inte blir skrivna. Men ännu sorgligare med böcker och liv som förblir stängda.

Jag önskar så skapa ett liv som jag själv vill läsa. En fanstasifull bok där karaktärerna utvecklas. Jag önskar jag vore min egen berättelse. Min egen huvudperson. Men är jag verkligen det?

Tvivlar…kanske är jag bara en biroll i någon annans högtravande livsverk. Några torra rader i en tjock bok om prestationssamhället och den postmodernistiska eran. Eller en bisats i en mörk släktkrönika om arvssynden. Har ingen lust att läsa den boken. Ännu mindre skriva den…

Jag vill vara en innerlig äventyrsroman som bubblar av tro, hopp och kärlek. Den berättelsen vill jag leva. Så, vad väntar jag på, det är väl bara att sätta igång och skriva, förlåt, jag menar leva!

 

1 kommentarer till ”Jag vill leva min berättelse

  • Å vad fint du skriver Jenny! Lite lustigt, men en mening som fastnat i mig och som jag ofta återkommer till är ”du skriver din egen story”. Så ja kämpa på med din ävrntyrsroman du. Saknar dej syster. Kram Emma

Lämna ett svar till Emma Hedén Avbryt svar