september 16, 2015

Målar för att finna. Skriver för att förstå.


Den här hemsidan handlar om mitt sökande efter kreativa uttryck. Jag behöver måla och skriva för att leva. Oj, så pretantiöst det lät – klart jag överlever ändå, men i mitt fall skulle livet bli mindre levande. Är förstås ett i-landsproblem. Men eftersom jag lever i en priviliverad tillvaro där jag inte behöver fly från krig eller kämpa för att få mat, kan jag använda min trygghet som utgångspunkt för att göra det jag älskar.

Ja, jag skriver och målar för att jag älskar det, men också för att det är mitt sätt att möta det sårade inom mig.

För mig är skapandet ett sätt att lära känna mig själv och att begripa mig på världen runtomkring. Den är ju en smula förvirrande ibland…

När jag målar eller skriver fritt upplever jag ofta ett lugn och en rymd att vila i. En andlighet är kanske ordet jag söker. Kanske är det därför som målandet är så skönt. För färgerna och formerna har ett språk som öppnar och där jag får lämna hjärnan och alla tankar som vill förklara och begripa. Akvarellerna når något annat i mig.

Jag vill så innerligt gärna vara i det som är sant och äkta. Nära det som är jag bakom alla lager av sociala konstruktioner, innerligt tillsammans med riktiga människor och uppriktigt mot den tillvaro som pusselbit för pusselbit blir livet.

Blir många ord det här, och det är för att jag undersöker medan jag skriver. Är så himla nyfiken på vad som kan hända och hur långt jag vågar gå för att leva det där sanna livet, vad det nu är….

I samma andetag som jag vill kasta mig in i okända äventyr, håller jag hårt i tryggheten. Och där står jag och velar. Med ena benet i vild frihet och det andra i hemtrevlig trygghet. Trivs så gott i båda världarna. Eller, nej nu ljuger jag, för längtan efter den vilda friheten gör mig livrädd. Och för långt in i den hemtrevliga tryggheten får jag klaustrofobi.

Annars då? Jo, bakom alla ord om inre sökande efter existensiell sanning finns ett rätt rekorderligt liv där mammeriet till två döttrar är det mest givna. Jobbmässigt har jag alltid varit ambitiös och presterat väl på både roliga och lite mindre roliga jobb, och jodå, jag har har givetvis haft prestationsångest som dunkat mig gul och blå många gånger. Tränar städigt på att bli en coolare person…Hoppade hösten 2016 av karriären som projektledare och kommunikatör för att istället möta barn och ungdomar  i skolans värld. Behövde ett uppdrag som var närmare det verkliga livet på något vis. Och oj vilken resa. Skriver mer om det i bloggen.

Jag bor tillsammans med mina flickor och en katt i en lägenhet med loft i Strömslund i Trollhättan.

Vad gäller kärlek och relationer så väljer jag för tillfället att inte berätta mer om saken. Så det så.

Vill du följa med på min frustrerande resa mot ett mer innerligt liv – följ mig i bloggen, som finns i menyn under blogg